quartettino

 

Tillsammans med sina kompisar, sopranen och tenoren i samma modell.

 

Nu tänker säkert uppmärksamma läsare att "men har hon inte redan en sådan alt?"

Jodå. Så är det. Jag köpte en för ganska länge sedan, när modellen var helt ny. Och den satt inte helt som den skulle i händerna. Hålen för höger hands ringfingrer var aningens annorlunda placerade, vilket gjorde att det var lite svårt att snabbt byta från en annan flöjt till denna. Den är också aningens lägre än övriga flöjter och måste värmas väldigt mycket för att någorlunda hålla samma ton som de andra. Det här var lite problematiskt på konserterna i Lofta, bland annat. Jag har också haft problem med renheten i det översta registret, som jag inte vet om det har med borrningen att göra eller om jag bara är oskicklig.

En tid efter att jag köpte den fick jag höra att Mollenhauer valt att göra om flöjterna.

Tänk er själva, att ni köpt ett par skor som borde vara väldigt bra, och på sätt och vis är det också, men det skaver alltid litegrand någonstans. De passar inte helt perfekt. Men ni vill ha just den modellen. Om ni då får veta att det finns samma modell som kanske kommer sitta som gjutet. Vad gör ni? Biter ihop och trampar i de sämre, eller unnar er ett par bättre?

Efter flera års längtan har jag äntligen unnat mig en ny. Min gamla får bli min förskottsjulklapp till systersonen, vars personkemi går bättre ihop med den. För nog har de personligheter, flöjterna. Det är därför det har dröjt så länge innan jag bytt ut den. Att köpa en ny flöjt går ju an, men att byta ut? Det svider. Faktiskt. Men det känns bättre när jag anförtror den åt Olle nu, så att den får bli ordentligt spelad på av någon som tycker om den lite mer än vad jag har kunnat göra.

Den nya? Den sitter så lätt, så lätt i mina händer, gör precis vad jag vill och kommer enkelt upp i de högre registren. Jag älskar den!

Ändå har jag dåligt samvete. Lite.