Övning 30 oktober 2010
Det enda som saknas, för att vi skall vara "traditionella", är någon hårdrocksbit. Men vet ni, jag tänker inte arra en sak till inför denna konsert!
Quintettino!
Igår, den femte oktober, samlades vi för första gången som kvintett. Majas celloinsatser förhöjde verkligen musiken! Hon gav sig tappert i kast med all musik som vi samlat på oss sedan senaste uppsalakonserten för över tre år sedan. Plötsligt kändes det som om vi hade hur mycket musik som helst, och allt hann vi inte spela igenom men vi har bokat in några extra träffar. Vi skall nog få till en riktigt bra konsert! Ingen hårdrock i år tyvärr, men en hel del egenkomponerat som får väga upp den bristen.
Musik är så otroligt givande. Och gränsöverskridande. I lördags var jag med barnen, min syster och mamma på en konsert med Överums och Åtivdabergs blåsorkester, där de bland annat spelade musik ur Disney- och Astrid Lindgren-filmer. Överums blåsorkester firar 60-årsjubileum i år, och en bekant till familjen har varit med hela tiden. Tillsammans med dessa veteraner spelade några barn från musikskolan, klarinetter, trumpet och en trombon som säkert var lika lång som killen själv i fullt utdraget läge. Det var så vackert - kanske inte totalt rent alla toner, men vackert ändå, hela grejen.
Att arrangera musik är också väldigt roligt. Jag sitter med ett program som spelar upp det jag skrivit med någon sorts synthpiano, och det låter förstås inte riktigt som när vi spelar med våra instrument. Madeleines klapp-polska hade jag skrivit ett arr till, som jag var tveksam till även på synthpianostadiet, och det lät verkligen väldigt sorgligt på riktigt också så det strök vi. Stämmorna alltså, låten i sig är väldigt bra!
Det keltiska medleyt haltar fortfarande en aning, men inte så mycket att jag känner mig orolig. Ibland har jag missat lite i notskriften, men nu har de andra börjat känna in flödet lite bättre och känner själva på sig när de nog har ett par takter för mycket. Uttalet av de keltiska språken skulle kanske få en infödd att höja lite på ögonbrynen, men ärligt talat kommer det inte att sitta så många i publiken som kan avgöra huruvida det blir rätt eller ej. Eller är det någon som har studerat korniska i smyg utan att berätta det för mig?
