Övning 15 februari
Dagens nya stycken var en gånglåt som Emma hade med, som vi improviserade ett riktigt trevligt komp till, och en låt som jag skrev till rollspelsvärlden Erborigien för länge sedan. Den hade jag tänkt spela harpa till, men den var för högt stämd gentemot flöjterna så vi skjuter upp det projektet. Att stämma en harpa tar nämligen en bra stund.
Idag var vi hos mig, och min son Tore var väldigt sugen på psalteriet!
Emmas flöjt var också intressant.
Men bäst är förstås att spela själv!
Dagens smaskens var nybakat parmabröd och kanelbullar!
Idag var vi hos mig, och min son Tore var väldigt sugen på psalteriet!
Emmas flöjt var också intressant.
Men bäst är förstås att spela själv!
Dagens smaskens var nybakat parmabröd och kanelbullar!
Historik del 1
Som de flesta 70-talister började jag spela blockflöjt i tredje klass, i en jättestor grupp. Endast en handfull fortsatte, då vi gav oss på flerstämmiga låtar, men snart var jag ensam. På högstadiet drog min entusiastiska vikarierande lärare ihop en kvartett bestående av henne och mig, en av hennes kompisar som egentligen (liksom läraren) spelade tvärflöjt och en tysk tjej som jag inte minns vad hon gjorde i Sverige. Det var första gången jag spelade kvartett med hela sättningen (sopran, alt, tenor och bas) och det var fantastiskt roligt! Tyvärr höll vi inte på mer än något år, och sedan var det en lång kvartett-torka.
1991 tog jag studenten och flyttade till Uppsala, och då blev det tyvärr inte mycket spelat alls på några år. Läsåret 93/94 bodde jag i Aberystwyth där jag bland annat gick en kvällskurs i bretonska. Efteråt gick vi nästan alltid till Ship&Castle där det spelades folkmusik för fulla muggar. Ibland tog jag med flöjten och hakade på, och var full av spellust när jag kom tillbaka till Uppsala. Jag ville absolut hitta någon att spela med, och såg en lapp på Gästrike/Hälsinglands nations anslagstavla som verkade vara skriven direkt för mig! En kvartett som huvudsakligen spelade barockmusik sökte en ny medlem. Jag var tydligen den enda som var intresserad,så jag fick vara med.
Denna tidiga variant av kvartetten, som bestod av Saga, Karin N, Katja och mig, hade inget namn, och drevs fortfarande av musikskolan och en lärare som helt enkelt gav oss noter och sade hur vi skulle spela. Efter ett år tog Saga som var yngst studenten, och då gick det inte att fortsätta under musikskolans ledning. Vi sörjde inte över det, utan kände att vi nog skulle ha roligare på egen hand. Vi kallade oss Quartettino efter ett av styckena vi spelade.
När Saga försvann hoppade Kia in. Hon var verkligen en tillgång eftersom hon doktorerade inom musik och visste mycket om den typ av musik vi spelade.
En period träffades vi nästan varje vecka och övade, och hade spelningar på fester, bröllop, dop och gudstjänster. Vår första spelning någonsin var på Karin N:s pappas födelsedagsfest. Den maffigaste vi hade den perioden var en egen musikgudstjänst i Lötenkyrkan. Fortfarande höll vi oss mest till klassisk musik med traditionell kvartettsättning, eller trio om någon av oss inte kunde.
När Kia fick för mycket att göra så fick Emma ta hennes plats. Henne hittade vi på en konsert med Svenska Blockflöjtskvartetten. Det visade sig att hon spelat med delar av den tidiga kvartetten när hon gick på musikskolan. Ännu gick det alltså att få ihop till en kvartett, men när Karin N flyttade till Australien fick vi problem. Några gånger var Elsa med, men det blev aldrig någon riktig kontinuitet.
Quartettino lades på is.
1991 tog jag studenten och flyttade till Uppsala, och då blev det tyvärr inte mycket spelat alls på några år. Läsåret 93/94 bodde jag i Aberystwyth där jag bland annat gick en kvällskurs i bretonska. Efteråt gick vi nästan alltid till Ship&Castle där det spelades folkmusik för fulla muggar. Ibland tog jag med flöjten och hakade på, och var full av spellust när jag kom tillbaka till Uppsala. Jag ville absolut hitta någon att spela med, och såg en lapp på Gästrike/Hälsinglands nations anslagstavla som verkade vara skriven direkt för mig! En kvartett som huvudsakligen spelade barockmusik sökte en ny medlem. Jag var tydligen den enda som var intresserad,så jag fick vara med.
Denna tidiga variant av kvartetten, som bestod av Saga, Karin N, Katja och mig, hade inget namn, och drevs fortfarande av musikskolan och en lärare som helt enkelt gav oss noter och sade hur vi skulle spela. Efter ett år tog Saga som var yngst studenten, och då gick det inte att fortsätta under musikskolans ledning. Vi sörjde inte över det, utan kände att vi nog skulle ha roligare på egen hand. Vi kallade oss Quartettino efter ett av styckena vi spelade.
När Saga försvann hoppade Kia in. Hon var verkligen en tillgång eftersom hon doktorerade inom musik och visste mycket om den typ av musik vi spelade.
En period träffades vi nästan varje vecka och övade, och hade spelningar på fester, bröllop, dop och gudstjänster. Vår första spelning någonsin var på Karin N:s pappas födelsedagsfest. Den maffigaste vi hade den perioden var en egen musikgudstjänst i Lötenkyrkan. Fortfarande höll vi oss mest till klassisk musik med traditionell kvartettsättning, eller trio om någon av oss inte kunde.
När Kia fick för mycket att göra så fick Emma ta hennes plats. Henne hittade vi på en konsert med Svenska Blockflöjtskvartetten. Det visade sig att hon spelat med delar av den tidiga kvartetten när hon gick på musikskolan. Ännu gick det alltså att få ihop till en kvartett, men när Karin N flyttade till Australien fick vi problem. Några gånger var Elsa med, men det blev aldrig någon riktig kontinuitet.
Quartettino lades på is.
Övning första februari
Karin, Emma, Kia och Madeleine i S:ta Gertruds kyrka, Västervik juli 2008
Idag övade vi hos Madeleine, och jag fick då höra hur Neverwinter Nights lät utan Pingu på psalterium, sopranino, tenor och bas. Riktigt sött! Vi spelade också igenom mitt arr av Nick Drakes Day is done och Madeleines egen komposition Klappolska första gången. Märkligt hur mycket lättare jag har för att lära mig folkmusik på gehör! Jag lider av sextondelsparalysering - är det för svart på notpappret, så står det alldeles still. Sedan, när jag väl lärt mig en låt, så är det sällan problem med att spela den snabbt.
Förutom dessa nya så spelade vi igenom en rumänsk låt i 7/8-takt, alltid en utmaning med spännande takter, och en skotsk säckpipelåt som jag lärde mig på musikkursen i Sveg för några år sedan och skrivit ett enkelt arr till.
Nästan lika viktigt som att spela är att fika och prata. Idag bjöd Madeleine på smaskens mackfika och rulltårta, mums! Som alltid är jag full av inspiration och har tusen idéer till nya arr när jag åker ifrån en spelning. Vi får se hur det går ihop med Pingu.
