quartettino

Hemma igen efter ännu en fantastisk musikvecka på Bäckedal!

De här veckorna är en så värdefull batteriladdare. Jag kan släppa alla tankar på att fixa med mat, tvätt, barn, räkningar, städning och allt vardagligt. Därmed inte sagt att det är vilosamt! I tisdags kväll hade jag bestämt mig för att ha en ensam kväll på rummet med en stor påse ostbågar, choklad och en okrävande bok. En tidig kväll. Det innebar att jag landade i tänkta position klockan tio.

 

Dagarna började med uppvärmning klockan nio efter frukost. Först ren fysisk sådan, med lite armgymnastik för att inte stelna till. Därefter kom ett teknikpass, där vi fick diverse övningar och tips på hur man håller flöjten, hur man andas, hur olika toner kräver olika ansats och luftmängd, en massa matnyttigt. Morgonsamlingen avslutades med lite gehörspel, då vi fick lära oss två danser som vi näst sista kvällen spelade till kvällsfikat, där vi överraskade stråkarna med att plötsligt plocka fram en flöjt där vi satt och började spela.

 

Mellan klockan tio och tolv rymdes två olika lektionspass då vi delade upp oss i mindre grupper, I år var vi rekordmånga blockflöjtare, hela 32 st, så även smågrupperna med lärarledning av de tre lärarna blev förstås ganska stora. Därför blev de som ville indelade i mindre grupper, där vi kunde jobba lite mer självständigt med ett stycke, så att en lärare kunde dela upp sig och gå emellan olika rum. Ända sedan min första kurs där, 2001, har jag haft ögonen på ett Rosa Pantern-arrangemang, men inte kommit mig för att ta tag i det. Nu frågade jag min systerson, som också var med i år och är en fena på den typen av musik, om han ville spela det, och det ville han gärna! Lärarna såg ut två andra duktiga musiker till den kvartett som behövdes, och så jobbade vi stenhårt med det i flera dagar. Det var verkligen svårt, men på ett nyttigt sätt som sätter huvudet i arbete. Resultatet blev mycket bra!

 

Klockan tolv till halv tre var det lunchuppehåll, officiellt, men under den tiden lades extra träningspass in vid behov eller önskning. Jag hade tagit med en Vivaldisonat som jag övade på tillsammans med en trevlig kvinna som brukar ta med sin fagott, samt den numera pensionerade cembalospelande rektorn som fortfarande är kursansvarig för just denna kurs. Den blev emellertid aldrig så pass bra att det kändes roligt att spela upp den för hela kursen, så vi slipar på den på varsitt håll ännu ett år och ger oss på den igen 2013!

 

Halv tre övades storband, med alla blockflöjter närvarande. Jag fick den stora glädjen att spela både kontrabas och subkontrabas. Det är riktigt tuffa instrument! Klockan fyra hanns ännu ett gruppindelat pass med innan middagen, och klockan sex samlades alla kursdeltagarna nere i gymnastiksalen där stråkarna mestadels håller till, för gemensamt musicerande. Vi spelade irländsk folkmusik, fransk barock och Ella Fitzgerald i en härlig blandning!

 

Klockan åtta var det kvällsfika, och ett par dagar in på kursen spelade vi upp för varandra det vi hållit på med i smågrupperna, både vi och stråkarna. Allra första kvällen spelade jag och Olle några irländska melodier, och andra kvällen hakade Maja, som roligt nog också var med, på med cello på några av de låtar som Quartettino hade med på konserten 2010, och Olle bjöd på Sir Duke på saxofon medan vi flickor kompade med improviserade stämmor.

 

Sista dagen såg annorlunda ut, med ännu mer intensiv träning, slutkonsert och fin middag. Till konserten brukar det inte komma så mycket folk, men i år hölls en textilkurs samtidigt och de kom gärna för att lyssna på oss. Några föräldrar och syskon, därilbland mina, kom också så det blev ändå en liten skara!