quartettino

Min första tenorflöjt fick jag i konfirmationspresent, efter att ha lånat en av musikskolan i flera år. En barockflöjt, modell Tuju som inte görs längre, i lönn. Jag ville ha en klaff, för att den jag lånat hade det, trots att jag har så pass långa fingrar att jag egentligen inte behövde det. Den har levt ett lite undanskymt liv, ända till förra sommarkursen då jag spelade så mycket på den att den nästan hamnade i chocktillstånd.

Den andra tenoren har jag berättat om, det var den jag räddade och reparerade. Och den tredje fick jag i fyrtioårspresent, en vacker renässanstenor i päronträ med både C och Ciss-klaff.

Nackdelen med tenorer är att de är så tunga, och lätt ger mig ont i den axel jag för alltid skadade genom att sitta i kassan på en stormarknad. Försöker ibland sitta i en ställning så att jag kan vila nederstycket mot hälen. Det finns också tumstöd man kan sätta på eller låta montera. Men nu skall jag prova något annat. Håller på att väva ett halsband, som jag skall fästa någonstans på flöjten så att en del av tyngden vilar på nacken och inte bara på högertummen, som är den mest utsatta. Bilder utlovas inom kort!