quartettino

QUARTETTINO

*Emma Falk*Maja Fåhraeus*Kia Hedell*Madeleine Helander*Karin Oswald*Olle Oswald*

20 november 2010

Oksanens brudmarsch - Karin Oswald, arr: Quartettino

Klapp-polska – Madeleine Helander

Skotsk marsch – trad, arr: Quartettino

Bun il vinul ghiurghiur – trad, arr: Quartettino

Psalm 730 – trad, arr: Quartettino

Pachelbelvariation – Johann Pachelbel&Karin Oswald

Day is done – Nick Drake, arr: Karin Oswald

Hallelujah – Leonard Cohen, arr: Quartettino

Neverwinter Nights – anon&Karin Oswald

Sången om Lo – Karin Oswald

Cymysgedd Celtaidd trad, bearbetning: Karin Oswald, arr: Quarttetino

Skottland/skotsk-gaeliska: Iain Ghlinn Cuich & Lord Lovat’s Lament

Isle of Man/manx: The Dirk Dance of the Kings of Mann & Ny Kirree Fo Niaghtey

Wales/kymriska: Dacw ‘nghariad & Erddigan y pibydd coch

Cornwall/korniska: Delyow Syvy & Jon Bunt

Bretagne/bretonska: Ma zadig ha ma mamm & Diougan Gwench´lan

Irland/iriska: Bog braon don seanduine & Christmas Reel

  *
Så såg programmet ut.

Vi sågs halv tolv för att hinna slipa lite på låtarna, och för att Olle som aldrig spelat dessa tillsammans med oss skulle få en chans. Han var med i alla folkmusiklåtar, Hallelujah och Christmas Reelen i slutet på det keltiska medleyt.

Emma var lite krasslig så konserten hängde i, kanske inte en tråd men ett halvtaskigt rep i fredags kväll. Extra besvärligt eftersom det var hennes jobb vi skulle hålla konserten på, men som tur var orkade hon med. Publiken uppgick till ett trettiotal tror jag. De som kom var mycket nöjda, men det hade varit roligt att få bjuda ännu fler på det här programmet! Kanske kan vi spela någon annanstans också, det gäller bara att vi får ihop våra scheman!

Efter konserten, som fick hela två inropningar (kanske för att jag hade hintat till min familj om att vi hade tränat in två extranummer...) mumsades det på hembakat fika som min snälla mamma hade gjort. Jag var bra efter-konsert-vimsig men försökte ändå att prata någorlunda vettigt med mina gäster.

Allt gick bra och allt var trevligt. Alla toner kanske inte satt exakt där de skulle, men jag tycker inte att det är det viktigaste. Det som spelade någon roll var att vi fick bjuda på en härlig musikupplevelse!
Mest nöjd är jag med mitt arr av Hallelujah. Cellostämman i andra versen får mig att rysa, och Olles saxofonsolo satt som en smäck! Himla tur att han lyckades lösa problemet han hade under övningen, med att halvtonsklaffen inte öppnade sig...

Igår, den femte oktober, samlades vi för första gången som kvintett. Majas celloinsatser förhöjde verkligen musiken! Hon gav sig tappert i kast med all musik som vi samlat på oss sedan senaste uppsalakonserten för över tre år sedan. Plötsligt kändes det som om vi hade hur mycket musik som helst, och allt hann vi inte spela igenom men vi har bokat in några extra träffar. Vi skall nog få till en riktigt bra konsert! Ingen hårdrock i år tyvärr, men en hel del egenkomponerat som får väga upp den bristen.

Musik är så otroligt givande. Och gränsöverskridande. I lördags var jag med barnen, min syster och mamma på en konsert med Överums och Åtivdabergs blåsorkester, där de bland annat spelade musik ur Disney- och Astrid Lindgren-filmer. Överums blåsorkester firar 60-årsjubileum i år, och en bekant till familjen har varit med hela tiden. Tillsammans med dessa veteraner spelade några barn från musikskolan, klarinetter, trumpet och en trombon som säkert var lika lång som killen själv i fullt utdraget läge. Det var så vackert - kanske inte totalt rent alla toner, men vackert ändå, hela grejen.

Att arrangera musik är också väldigt roligt. Jag sitter med ett program som spelar upp det jag skrivit med någon sorts synthpiano, och det låter förstås inte riktigt som när vi spelar med våra instrument. Madeleines klapp-polska hade jag skrivit ett arr till, som jag var tveksam till även på synthpianostadiet, och det lät verkligen väldigt sorgligt på riktigt också så det strök vi. Stämmorna alltså, låten i sig är väldigt bra!
Det keltiska medleyt haltar fortfarande en aning, men inte så mycket att jag känner mig orolig. Ibland har jag missat lite i notskriften, men nu har de andra börjat känna in flödet lite bättre och känner själva på sig när de nog har ett par takter för mycket. Uttalet av de keltiska språken skulle kanske få en infödd att höja lite på ögonbrynen, men ärligt talat kommer det inte att sitta så många i publiken som kan avgöra huruvida det blir rätt eller ej. Eller är det någon som har studerat korniska i smyg utan att berätta det för mig?