Övning 29 augusti 2010
Höstens första övning blev flyttad från Emma som var sjuk till Kia. Vi gick inte riktigt på helfart på grund av förkylningar och höstchocken, men lyckades ta oss igenom det keltiska medleyt någorlunda. Vi skissade också på programmet för konserten i november, och diskuterade vilka låtar som skulle passa att förstärka med en cello. Det finns nämligen mycket goda chanser att Quartettino åtminstone bitvis kan bli en kvintett! Många idéer har jag, de skall bara föras ner på papper.
Övning 15 juni 2010
Ikväll har vi för första gången tagit oss igenom det keltiska medleyt med alla fyra stämmor! Otroligt coolt! All text var väl inte på plats, men det kommer. Vi fick in ett bra flyt i alla övergångar, och det enda som saknas nu är en mungiga eller ännu hellre dan moi i G, som jag genast skall leta efter på Fredmans musik.
Ännu roligare är att vi har spikat ett datum för konserten, den 20:e november, och bokat gott om övningstillfällen innan dess. Även ett inspelningsdatum har vi satt, och skall leta efter någon lämplig kyrka att låna.
Min pappa säger till mig då och då att jag inte får sluta upp med att spela. Jag skakar oförstående på huvudet åt honom. Att sluta spela skulle för mig vara som att sluta träffa vänner. Visst går det att överleva, men jag skulle förtvina inombords. Musik gör mig glad, och att fundera på nya arrangemang ger mig en lite högre puls.
Så, boka in den tjugonde november! Med lite tur finns det då också en skiva!
Ännu roligare är att vi har spikat ett datum för konserten, den 20:e november, och bokat gott om övningstillfällen innan dess. Även ett inspelningsdatum har vi satt, och skall leta efter någon lämplig kyrka att låna.
Min pappa säger till mig då och då att jag inte får sluta upp med att spela. Jag skakar oförstående på huvudet åt honom. Att sluta spela skulle för mig vara som att sluta träffa vänner. Visst går det att överleva, men jag skulle förtvina inombords. Musik gör mig glad, och att fundera på nya arrangemang ger mig en lite högre puls.
Så, boka in den tjugonde november! Med lite tur finns det då också en skiva!
Pyssel
Härom veckan kikade jag, Kia och Emma på det keltiska medleyt. Då hade jag klippt och klistrat ihop de fjorton sidorna till tre A3, men läsbarheten var fortfarande under all kritik och här och där hade jag missat att klistra in en takt. Vi hade väldigt roligt åt det hela, men det lät ändå riktigt bra och gav hopp om att kunna få ihop det till en helhet så småningom. Om vi hade läsliga noter.
Igår passade jag på att ta tag i det projektet, när jag är i Västervik hos mina föräldrar som tog hand om barnen. Det tog större delen av en dag. Att extrahera enskilda stämmor ur partituret var inga problem, men i det här notläsningsprogrammet kan man inte blanda olika takter. Jag hade alltså två dokument för varje stämma, ett med fyra fjärdedelar och ett med sex åttondelar. För att få ihop det, måste jag "copy image" och klistra in i Paint, och skala bort allt som inte hörde till precis den melodislingan (det gick inte att från notprogrammet kopiera en viss del och klistra in, utan jag fick med allt som syndes på skärmen). Från Paint klistrade jag sedan in notbilden i ett Word-dokument för att kunna skriva dit text och kommentarer lite smidigare. Vissa texter hade jag bara sparat på internet, och eftersom datorn där notprogrammet låg är så otroligt långsam så hade jag den bärbara bredvid, och skrev in texterna manuellt. Internet är också opålitligt här, så då och då måste jag dra ut modemsladden och starta om.
För att göra det hela ännu lite krångligare, så låg inte de tolv låtarna i rätt ordning i notprogrammet. När det gällde melodistämman så var det inte så svårt att hitta rätt, men kompstämmorna ligger ibland bara i en bordunton...
Nå, nu har jag fyra små högar med individuella stämmor och anvisningar, i ett läsbart skick, som jag hoppas och tror skall kunna fungera. Hur det går får vi se om en vecka då vi har nästa repetition! Håll tummarna!
Igår passade jag på att ta tag i det projektet, när jag är i Västervik hos mina föräldrar som tog hand om barnen. Det tog större delen av en dag. Att extrahera enskilda stämmor ur partituret var inga problem, men i det här notläsningsprogrammet kan man inte blanda olika takter. Jag hade alltså två dokument för varje stämma, ett med fyra fjärdedelar och ett med sex åttondelar. För att få ihop det, måste jag "copy image" och klistra in i Paint, och skala bort allt som inte hörde till precis den melodislingan (det gick inte att från notprogrammet kopiera en viss del och klistra in, utan jag fick med allt som syndes på skärmen). Från Paint klistrade jag sedan in notbilden i ett Word-dokument för att kunna skriva dit text och kommentarer lite smidigare. Vissa texter hade jag bara sparat på internet, och eftersom datorn där notprogrammet låg är så otroligt långsam så hade jag den bärbara bredvid, och skrev in texterna manuellt. Internet är också opålitligt här, så då och då måste jag dra ut modemsladden och starta om.
För att göra det hela ännu lite krångligare, så låg inte de tolv låtarna i rätt ordning i notprogrammet. När det gällde melodistämman så var det inte så svårt att hitta rätt, men kompstämmorna ligger ibland bara i en bordunton...
Nå, nu har jag fyra små högar med individuella stämmor och anvisningar, i ett läsbart skick, som jag hoppas och tror skall kunna fungera. Hur det går får vi se om en vecka då vi har nästa repetition! Håll tummarna!
Övning första april 2010
Efter en quornfile-nudelwok kikade Kia, Madeleine och jag på det keltiska medleyt för första gången. Det var inte det enklaste! Dels var de fjorton sidorna helt i oordning, dels var utskriften så liten och svag att det var svårt att se. Låga C var till exempel förvillande likt låga D. Men, vi tog oss igenom alla fjorton delar (inte allt med text, men det kommer!) och det lät inte alls illa trots att Emma saknades! Det här bådar gott inför höstkonserten!
Keltiskt medley
När många tänker på keltisk musik, så är det nästan uteslutande irländsk det handlar om. Möjligen skotska säckpipor också. Uppfattningen att keltiska skulle vara ett eget språk, eller att de keltiska språken är detsamma som de engelska dialekterna, är också en vanlig missuppfattning.
Jag har studerat fem av de sex keltiska språken och har länge lekt med tanken på att sätta ihop ett medley med sånger och musik från alla de keltiska nationerna. Särskilt när jag har kört bil på motorvägen har jag nynnat i huvudet och satt ihop olika musikaliska delar. De senaste veckorna har jag gjort slag i saken på allvar.
Arbetsnamnet är Celtic Clockwise, för att resan går medsols runt Storbritannien, Frankrike och Irland. Avstampet tas i Skottland, med kärleksvisan Iain Ghlinn Cuaich på skotsk-gaeliska och en säckpipelåt jag lärde mig i Sveg för fyra år sedan. Wales representeras av Dacw 'nghariad på kymriska, "Där är min älskade", och en annan säckpipelåt jag lärde mig när jag bodde i Wales. Den korniska sången Delyow Syvy fanns på en cd jag köpte nyligen, som också representerar de sex keltiska nationerna i en kanadensisk sångerskas tappning. Texten fann jag på ett internetforum. Det är tydligen den enda riktigt gamla sång på korniska där texten finns nedtecknad. Den instrumentala biten är också en sång som handlar om Jon Bunt och hans fru, den fann jag på Youtube.
Från samma skiva som den korniska tog jag de båda bretonska sångerna. Skivan tipsades jag om via Youtube, där jag hittade en härlig video till sången "Ma zadig a ma mamm". Den är sjungen på en speciell bretonsk dialekt, men jag fick hjälp via facebook av en vän till min bretonskalärare, som gav mig en version på den bretonska jag har chans att förstå med lite lexikonhjälp.
Från Bretagne går färden uppåt mot Isle of Man, där det talades en variant av gaeliska in på 1970-talet. Jag hade texten till den här vackra melodin, Ny Kirree fo Niaghtey som handlar om stackars får som dör under snön, men jag kände att den gjorde sig bättre instrumentalt så jag letade ordentligt efter en annan sång på manx, som språket heter. Till slut fann jag en dansmelodi, The Dirk Dance of The Kings Of Mann. Mannen som sjunger den är en sann folkmusikentusiast, som egentligen inte kan språket men var vänlig nog att skriva ner texten fonetiskt så som han mindes den.
Resan slutar på Irland, med den vackra vaggvisan Bog braon don tseanduine, som jag lärde mig redan 1991 i en lite annorlunda variant, och som kronan på verket blir det en snabb Christmas Reel som jag spelade i Sveg en gång.
Iriska, skotsk-gaeliska och manx är nära besläktade, medan kymriska, korniska och bretonska hör till en annan gren av de keltiska språken.
Imorgon skall kvartetten börja arbeta med medleyt. Det skall bli så spännande!
Jag har lagt ner många timmar på att få fram musik från alla sex keltiska nationer. Visst har de en del likheter, men den som efter att ha hört det säger att "allt låter ju irländskt", han åker faktiskt på en propp!
Jag har studerat fem av de sex keltiska språken och har länge lekt med tanken på att sätta ihop ett medley med sånger och musik från alla de keltiska nationerna. Särskilt när jag har kört bil på motorvägen har jag nynnat i huvudet och satt ihop olika musikaliska delar. De senaste veckorna har jag gjort slag i saken på allvar.
Arbetsnamnet är Celtic Clockwise, för att resan går medsols runt Storbritannien, Frankrike och Irland. Avstampet tas i Skottland, med kärleksvisan Iain Ghlinn Cuaich på skotsk-gaeliska och en säckpipelåt jag lärde mig i Sveg för fyra år sedan. Wales representeras av Dacw 'nghariad på kymriska, "Där är min älskade", och en annan säckpipelåt jag lärde mig när jag bodde i Wales. Den korniska sången Delyow Syvy fanns på en cd jag köpte nyligen, som också representerar de sex keltiska nationerna i en kanadensisk sångerskas tappning. Texten fann jag på ett internetforum. Det är tydligen den enda riktigt gamla sång på korniska där texten finns nedtecknad. Den instrumentala biten är också en sång som handlar om Jon Bunt och hans fru, den fann jag på Youtube.
Från samma skiva som den korniska tog jag de båda bretonska sångerna. Skivan tipsades jag om via Youtube, där jag hittade en härlig video till sången "Ma zadig a ma mamm". Den är sjungen på en speciell bretonsk dialekt, men jag fick hjälp via facebook av en vän till min bretonskalärare, som gav mig en version på den bretonska jag har chans att förstå med lite lexikonhjälp.
Från Bretagne går färden uppåt mot Isle of Man, där det talades en variant av gaeliska in på 1970-talet. Jag hade texten till den här vackra melodin, Ny Kirree fo Niaghtey som handlar om stackars får som dör under snön, men jag kände att den gjorde sig bättre instrumentalt så jag letade ordentligt efter en annan sång på manx, som språket heter. Till slut fann jag en dansmelodi, The Dirk Dance of The Kings Of Mann. Mannen som sjunger den är en sann folkmusikentusiast, som egentligen inte kan språket men var vänlig nog att skriva ner texten fonetiskt så som han mindes den.
Resan slutar på Irland, med den vackra vaggvisan Bog braon don tseanduine, som jag lärde mig redan 1991 i en lite annorlunda variant, och som kronan på verket blir det en snabb Christmas Reel som jag spelade i Sveg en gång.
Iriska, skotsk-gaeliska och manx är nära besläktade, medan kymriska, korniska och bretonska hör till en annan gren av de keltiska språken.
Imorgon skall kvartetten börja arbeta med medleyt. Det skall bli så spännande!
Jag har lagt ner många timmar på att få fram musik från alla sex keltiska nationer. Visst har de en del likheter, men den som efter att ha hört det säger att "allt låter ju irländskt", han åker faktiskt på en propp!
Konsert i Sollentuna 22 november 2009
Tack vare Emmas goda lokalsinne så kom vi i god tid till Aniaraplatsen, efter att ha repat programmet och ätit en suverän kycklinggryta hemma hos henne. Där fick vi veta att den andra blockflöjtsgruppen hade fått förhinder. Mycket tråkigt, eftersom jag verkligen hade sett fram emot att få träffa damerna igen, men det innebar att vi kunde smita hem direkt efter vår spelning vilket faktiskt var ganska skönt.
Vårt program tog 20 minuter och var mycket uppskattat. Det mesta gick bra, och det som inte gick bra var det nog mest vi som märkte av.
Premiär för våra nya tröjor som jag tryckte i våras! Riktigt snyggt tycker jag!
Flöjtväska
Ibland byter jag flöjt mitt i en låt, och har därför sytt en väska att ha över axeln för att göra det smidigare, med en ficka för varje flöjt från garklein till alt. De större flöjterna får forstätta ligga på en stol.
Den skall invigas på konserten i Sollentuna idag!
Den skall invigas på konserten i Sollentuna idag!
Välkomna till Sollentuna 22 november!
COLLEGIUM MUSICUM I SOLLENTUNA (samarbetar med Studieförbundet Vuxenskolan) inbjuder till musikafton söndagen den 22 november 2009 kl 19 i Amorinasalen i Sollentuna bibliotekshus.
PROGRAM
Hin toge – trad, arr: Hoven Droven och Quartettino
Klappolska – M Helander
Oksanens brudmarsch – K Oswald, arr: Quartettino
Gröne Greven – A Hambe, arr: K Oswald
Jag är en liten pojk – P Rogefeldt, arr: K Hedell
Psalm 730 – trad, arr: K Oswald
Ovanstående framförs av blockflöjtskvartetten Quartettino som består av Emma Falk,
Madeleine Helander, Kia Hedell och Karin Oswald.
Cyprien de Rore (1515-1565): Ancor Che Col Partire
John Dowland (1563-1626), arr: Andrew Charlton: Can She Excuse My Wrongs
” ” Now, O Now I Needs Must Part
Three Scottish Country Dances, arr: Tom Johnston: Strathspey
Reel ”The Fairy Dance”
Jig ”Hamilton House”
Joseph Bodin de Boismortier (1689-1755): Adagio ur Concerto IV, op 15:4
Även detta spelas av en blockflöjtskvartett, denna består av Dorothea Bjelfvenstam,
Britt Frödin, Inger Josephson och Angela Norén. Spelande ledare är Lode van den Eynde.
Kaffepaus. Kaffe/te/saft med dopp kostar 15 kronor, men barn, ungdom och de som
medverkar i programmet ”fikar” alla gratis.
W A Mozart (1756-1791): Kvartett G-dur, K 387
(Allegro vivace assai - Menuetto. Allegretto – Andante cantabile – Molto allegro)
Spelar gör Ann-Christine Granfors, violin, Sofia Wadenberg, violin, Åke Hedlund,
viola, och Ilona Olah, violoncell.
Övning 18 oktober 2009
Idag var vi hos mig, och spelade igenom Sollentunaprogrammet som är ungefär 20 minuter långt. Vi provade också Hallelujah i den nya tonarten, som blev mycket bättre på det sättet!
Neverwinter Nights ändrades lite, så att det hörs tydligare vad jag har snott från dataspelet och vad jag har gjort variationer på.
Jag stämde mandocellon så att vi kunde spela Los hjältesång, men jag hade glömt skriva ut texten så det blev bara lite grovövning på den.
För några år sedan byggde min far en gamba åt mig. Ganska snart misstänkte jag att jag hade fått fel strängar. En gick av nästan omedelbart. Jag lyckades laga den, men snart gick den av igen. Då köpte jag en ny, som var betydligt längre än de andra. Den stämde inte heller ordentligt inbördes, och ganska snart gick ytterligare strängar av. De är dyra som tusan, men ett instrument som bara står är för sorgligt så jag skall önska mig nya strängar i julklapp och stränga om hela gamban (utom den jag köpte till förut).
Neverwinter Nights ändrades lite, så att det hörs tydligare vad jag har snott från dataspelet och vad jag har gjort variationer på.
Jag stämde mandocellon så att vi kunde spela Los hjältesång, men jag hade glömt skriva ut texten så det blev bara lite grovövning på den.
För några år sedan byggde min far en gamba åt mig. Ganska snart misstänkte jag att jag hade fått fel strängar. En gick av nästan omedelbart. Jag lyckades laga den, men snart gick den av igen. Då köpte jag en ny, som var betydligt längre än de andra. Den stämde inte heller ordentligt inbördes, och ganska snart gick ytterligare strängar av. De är dyra som tusan, men ett instrument som bara står är för sorgligt så jag skall önska mig nya strängar i julklapp och stränga om hela gamban (utom den jag köpte till förut).
Övning 4/9-09
Fredagens träff hölls hos Kia, där vi bjöds på smaskens plocksallad. Därefter spelade vi igenom låtarna i programmet till musikaftonen i Sollentuna, som jag nu verkligen hoppas blir av. Det blir i så fall ett trevligt program med nästan bara svensk musik (psalm 730 är visserligen en irländsk melodi men eftersom den står med i psalmboken så får den vara med i det svenska programmet!).
Något nytt spelade vi inte, men det kan vara bra att slipa på gamla melodier också.
Något nytt spelade vi inte, men det kan vara bra att slipa på gamla melodier också.
Övning 18 augusti 2009
Igår träffades vi hos Madeleine för första gången efter sommaruppehållet. Jag hade med mig de två nya arren. Psalm 730 lät jättefint! Hallelujah hade jag lyckats skriva för lågt eller för högt för sångerskan. Vi är inte helt överens om hur vi skall åtgärda det, men jag skall testa att ändra tonarten och se hur det låter då.
Vi har bestämt oss för att skippa den löst planerade höstkonserten för familj och vänner, och istället koncentrera oss på en spelning i Sollentuna i november. Med våra späckade scheman var det tillräckligt svårt att få till träffar under hösten för att hinna med att öva till den, så en större konsert fick helt enkelt inte plats. Nå, det finns en vår också!
Vi plockade fram lite gamla låtar igår och dammade av, och försökte tyda anteckningarna. "M+sopran första, flöjtstämma andra, alla i repriserna" - vad betydde det månne?
Jag borde vara mer noggrann när jag skriver arren. Oftast skriver jag inte ut min egen stämma helt och fullt, eftersom jag gillar att improvisera och inte är så bra på att skriva noter så att det blir som jag vill ha det. Därför ligger det en hel del halvskrivna arr i våra mappar, och någon sida med bara två mellanstämmor eftersom Madeleine ju kan sångstämman, och jag hittar på min lite vartefter, eller har den i huvudet. Nåväl, detta funkar än så länge för oss!
Madeleine har förresten köpt den allra sötaste lilla vita ukulele!
Den måste vi absolut få med på ett hörn så småningom!
Vi har bestämt oss för att skippa den löst planerade höstkonserten för familj och vänner, och istället koncentrera oss på en spelning i Sollentuna i november. Med våra späckade scheman var det tillräckligt svårt att få till träffar under hösten för att hinna med att öva till den, så en större konsert fick helt enkelt inte plats. Nå, det finns en vår också!
Vi plockade fram lite gamla låtar igår och dammade av, och försökte tyda anteckningarna. "M+sopran första, flöjtstämma andra, alla i repriserna" - vad betydde det månne?
Jag borde vara mer noggrann när jag skriver arren. Oftast skriver jag inte ut min egen stämma helt och fullt, eftersom jag gillar att improvisera och inte är så bra på att skriva noter så att det blir som jag vill ha det. Därför ligger det en hel del halvskrivna arr i våra mappar, och någon sida med bara två mellanstämmor eftersom Madeleine ju kan sångstämman, och jag hittar på min lite vartefter, eller har den i huvudet. Nåväl, detta funkar än så länge för oss!
Madeleine har förresten köpt den allra sötaste lilla vita ukulele!
Den måste vi absolut få med på ett hörn så småningom!
Psalm 730
Här lyser flitens och inspirationens lampa! På min systersons konfirmation i söndags sjöngs en psalm på en irländsk melodi som jag tyckte var mycket vacker. Som tur var fick han en psalmbok i gåva, så nu sitter jag med den uppslagen och skriver om den för kvartetten. Fyra korsförtecken känns inte särskilt lajbans så jag har höjt den aningens, och försöker nu skriva lite komp och stämmor.
Må din väg gå dig till mötes
och må vinden vara din vän
och må solen värma din kind
och må regnet vattna själens jord
och tills vi möts igen
må Gud hålla
hålla dig i sin hand
Må din väg gå dig till mötes
och må vinden vara din vän
och må solen värma din kind
och må regnet vattna själens jord
och tills vi möts igen
må Gud hålla
hålla dig i sin hand
Hallelujah
Just nu håller jag på att arrangera Leonard Cohens "Hallelujah" för kvartetten, men jag tror att jag kommer att göra som med brudmarscen - jag skriver flöjtstämmorna och låter Madeleine hitta på sin egen stämma. Då blir det faktiskt bäst.
Bröllop 6 juni 2009
På självaste nationaldagen gifte sig mina polare Patrik och Cissi, och i bröllopspresent fick de en brudmarsch och lite underhållningsmusik till mingelstunden av 3/4 av kvartetten. Vi hade tänkt oss att spela lite bakgrundsmusik, men alla stod tysta och lyssnade så vi gjorde programmet lite kortare än vi först tänkt. Förutom marschen spelade vi The road to Lisdoonvarna, The Butterfly och Trinpolska. Trevligt!
Brudmarschen går att se och höra här:
http://www.youtube.com/watch?v=TrBh5o9Kc_E
Brudmarschen går att se och höra här:
http://www.youtube.com/watch?v=TrBh5o9Kc_E
Övning 28 maj
Idag sågs vi hos Kia och fick supersmaskiga mackor från Ofvandals, och jordgubbar, innan vi kikade igenom höstens och vårens låtar samt bestämde ett program för bröllopet vi skall spela på nästa lördag. Madeleine hade skrivit en egen sångstämma till brudmarschen, och det blev så snyggt att jag rös! Inte alls dumt att komponera tillsammans på det sättet, hon har bidragit med toner som jag inte själv skulle kommit på. Roligt!
Tyvärr blev dagens övning den sista för våren, vi är för uppbokade för att hinna med något mer. Men sommaren kanske kan ge fler roliga arr att bita i!
Tyvärr blev dagens övning den sista för våren, vi är för uppbokade för att hinna med något mer. Men sommaren kanske kan ge fler roliga arr att bita i!
Övning 24 april
Ikväll var vi hos mig och spelade bland annat igenom två av mina egna kompositioner. Den nyaste har jag filat på nu under veckan, det är en trestämmig brudmarsch i folkmusikstil tillägnad ett par polare som gifter sig på nationaldagen. Jag gjorde den bara i tre stämmor eftersom det var osäkert om hela kvartetten skulle kunna spela på bröllopsmottagningen. En fjärdestämma kan improviseras fram när alla är samlade!
Den andra låten har några år på nacken. När rollspelsföreningen Gyllene Hjorten firade tjugoårsjubileum 2005 anordnades en stor fest, och där hölls ett lotteri med vinster skänkta av medlemmarna för att bekosta en tältreparation. Jag skänkte då en hjältevisa, som vanns av Niclas Lundborg. Hans rollkaraktär Lo fick en egen sång med en enkel melodi och ett omkväde så att den är lätt att tralla med i. Den har jag nu lagt lite stämmor till, så att vi spelar den på två flöjter, mandocello och psalterium. Mycket käck!
Den andra låten har några år på nacken. När rollspelsföreningen Gyllene Hjorten firade tjugoårsjubileum 2005 anordnades en stor fest, och där hölls ett lotteri med vinster skänkta av medlemmarna för att bekosta en tältreparation. Jag skänkte då en hjältevisa, som vanns av Niclas Lundborg. Hans rollkaraktär Lo fick en egen sång med en enkel melodi och ett omkväde så att den är lätt att tralla med i. Den har jag nu lagt lite stämmor till, så att vi spelar den på två flöjter, mandocello och psalterium. Mycket käck!
Los hjältesång
Ett år tog väl rundan runt sjön, eller två
En gång vi en adelsfamilj stötte på
De trodde att livet i skogen var lätt
Jag var där när Lo räddade Björnhjärtas ätt
De byggt sig ett hus invid sjöstrandens kant
På ostadig lermark mitt uppå en brant
Vi såg när det gled ut i sjön rätt och slätt
Jag var där när Lo räddade Björnhjärtas ätt
Med huset fru Björnhjärta sjönk som en sten
Lo kasta sig i och fick tag i ett ben
Han drog henne upp på ett makalöst sätt
Jag var där när Lo räddade Björnhjärtas ätt
Herr Björnhjärta som ville hjälpa sin fru
Hade själv hoppat i men fick ångra det nu
Av den fruktade storgäddan fick han ett bett
Jag var där när Lo räddade Björnhjärtas ätt
Innan monstret helt slukade Björnhjärtas kropp
Satte Lo för dess måltid med pilen ett stopp
Sen dess har herr Björnhjärta gått lite snett
Jag var där när Lo räddade Björnhjärtas ätt
Den gamle herr Björnhjärta stod strax intill
Men blev skrämd av tumultet och irrade vill
Lo spårade upp honom smidigt och lätt
Jag var där när Lo räddade Björnhjärtas ätt
En röd svamp med prickar den minste fann gott
Lo tog den strax innan den läpparna nått
Fatalt om den lilla fått äta sig mätt
Jag var där när Lo räddade Björnhjärtas ätt
Familjen har flyttat tillbaka till stan
För att leva i skogen man måste va van
Jag var med när de bjöd Lo och oss på bankett
Jag var där när Lo räddade Björnhjärtas ätt
Ja, jag var där när Lo räddade Björnhjärtas ätt!
Fingerminne
Igår, den 28 mars, var jag på blockflöjtsträff i Sollentuna hos Rainer och Ulla-Britt som jag träffade första gången på en sommarkurs nere i Råå 1998. De brukar bjuda hem en lärare och ett gäng glada amatörentusiaster varje vår, alltid lika trevligt!
Jag är inte särskilt bra på att spela a vista. "Fortondelar" kan få mig alldeles ställd. Jag har tydligen rykte om mig att kunna spela både fort och svårt, men det krävs då att jag får titta på noterna i lugn och ro och bena ut dem, och helst lära mig de svårare partierna mer eller mindre utantill. Därför satte jag mig gladeligen i den enklare fjärdestämman när det skulle spelas Schickhardt. En spelkamrat påpekade att jag hade spelat förstastämman på en sommarkurs. Jag kände först inte igen stycket, men provspelade lite på förstastämman i pausen och då började fingrarna gå av sig själva trots alla sextondelar. Märkligt det där, hur fingrarna minns mycket bättre än öronen! Samma sak med folkmusik som jag lär mig på gehör, jag kanske inte kan nynna låten men om jag bara spelar början så sköter fingrarna oftast resten.
Att gå kurser gör att jag funderar mer på hur vi hanterar musik i kvartetten. När det finns en ledare eller lärare med en vision, så kan han eller hon instruera om nyanser och fraseringar. Sådant gör vi nästan ingenting av. Vi spelar igenom nya stycken och säger att det här lät ju bra, eller mindre bra, och resonerar mer om hur vi gör med stycket som helhet. Hur många repriser, huruvida vissa instrument läggs till efterhand och så vidare. Vi testar med olika flöjtstorlekar i de olika stämmorna, eller om någon repris kanske skall sjungas. På något sätt spelar och sjunger de andra tre ändå som jag vill, om det är jag som kommer med ett eget arr. Min egen stämma skriver jag inte ens ut alltid, för att jag har den i huvudet och inte orkar försöka hitta rätt noter till hur det skall låta. Kanske min undermedvetna plan på att göra mig oersättlig!
Igår spelades det på en av de tuffare blockflöjterna, subkontrabasen.
De kallas skämtsamt "IKEA-bas" för att de ser ut som byggsatser. Andra smeknamn är parkeringsautomater eller fågelholkar. Otroligt tufft ljud i dem! När jag har trettiotusen kronor över att bara lägga på något roligt, så vill jag också ha en.
Jag är inte särskilt bra på att spela a vista. "Fortondelar" kan få mig alldeles ställd. Jag har tydligen rykte om mig att kunna spela både fort och svårt, men det krävs då att jag får titta på noterna i lugn och ro och bena ut dem, och helst lära mig de svårare partierna mer eller mindre utantill. Därför satte jag mig gladeligen i den enklare fjärdestämman när det skulle spelas Schickhardt. En spelkamrat påpekade att jag hade spelat förstastämman på en sommarkurs. Jag kände först inte igen stycket, men provspelade lite på förstastämman i pausen och då började fingrarna gå av sig själva trots alla sextondelar. Märkligt det där, hur fingrarna minns mycket bättre än öronen! Samma sak med folkmusik som jag lär mig på gehör, jag kanske inte kan nynna låten men om jag bara spelar början så sköter fingrarna oftast resten.
Att gå kurser gör att jag funderar mer på hur vi hanterar musik i kvartetten. När det finns en ledare eller lärare med en vision, så kan han eller hon instruera om nyanser och fraseringar. Sådant gör vi nästan ingenting av. Vi spelar igenom nya stycken och säger att det här lät ju bra, eller mindre bra, och resonerar mer om hur vi gör med stycket som helhet. Hur många repriser, huruvida vissa instrument läggs till efterhand och så vidare. Vi testar med olika flöjtstorlekar i de olika stämmorna, eller om någon repris kanske skall sjungas. På något sätt spelar och sjunger de andra tre ändå som jag vill, om det är jag som kommer med ett eget arr. Min egen stämma skriver jag inte ens ut alltid, för att jag har den i huvudet och inte orkar försöka hitta rätt noter till hur det skall låta. Kanske min undermedvetna plan på att göra mig oersättlig!
Igår spelades det på en av de tuffare blockflöjterna, subkontrabasen.
De kallas skämtsamt "IKEA-bas" för att de ser ut som byggsatser. Andra smeknamn är parkeringsautomater eller fågelholkar. Otroligt tufft ljud i dem! När jag har trettiotusen kronor över att bara lägga på något roligt, så vill jag också ha en.
Historik del 2
Runt årsskiftet 2002/03 fick jag en förfrågan om jag ville spela på en temagudstjänst i samband med Heliga Birgitta-jubileet i Solna kyrka i mars. Det lät trevligt, men ännu trevligare om jag hade någon att spela tillsammans med. Jag frågade Kia och Emma, och tänkte också på kias polare Madeleine, som jag träffat vid något tillfälle. Hon har en fantastisk röst och sjunger i ett flertal körer och grupper. Kanske kunde det låta bra med sång till flöjt?
Alla ville vara med, och vi satte ihop en minikonsert med enbart medeltida musik. Det gav mersmak, så under det kommande året träffades vi flera gånger och provade på både folkmusik, klassiskt och modernt. Våren 2004 hade vi vår första konsert för särskilt inbjudna gäster. Quartettino hade återuppstått!
Alla ville vara med, och vi satte ihop en minikonsert med enbart medeltida musik. Det gav mersmak, så under det kommande året träffades vi flera gånger och provade på både folkmusik, klassiskt och modernt. Våren 2004 hade vi vår första konsert för särskilt inbjudna gäster. Quartettino hade återuppstått!
Övning 15 februari
Dagens nya stycken var en gånglåt som Emma hade med, som vi improviserade ett riktigt trevligt komp till, och en låt som jag skrev till rollspelsvärlden Erborigien för länge sedan. Den hade jag tänkt spela harpa till, men den var för högt stämd gentemot flöjterna så vi skjuter upp det projektet. Att stämma en harpa tar nämligen en bra stund.
Idag var vi hos mig, och min son Tore var väldigt sugen på psalteriet!
Emmas flöjt var också intressant.
Men bäst är förstås att spela själv!
Dagens smaskens var nybakat parmabröd och kanelbullar!
Idag var vi hos mig, och min son Tore var väldigt sugen på psalteriet!
Emmas flöjt var också intressant.
Men bäst är förstås att spela själv!
Dagens smaskens var nybakat parmabröd och kanelbullar!
Historik del 1
Som de flesta 70-talister började jag spela blockflöjt i tredje klass, i en jättestor grupp. Endast en handfull fortsatte, då vi gav oss på flerstämmiga låtar, men snart var jag ensam. På högstadiet drog min entusiastiska vikarierande lärare ihop en kvartett bestående av henne och mig, en av hennes kompisar som egentligen (liksom läraren) spelade tvärflöjt och en tysk tjej som jag inte minns vad hon gjorde i Sverige. Det var första gången jag spelade kvartett med hela sättningen (sopran, alt, tenor och bas) och det var fantastiskt roligt! Tyvärr höll vi inte på mer än något år, och sedan var det en lång kvartett-torka.
1991 tog jag studenten och flyttade till Uppsala, och då blev det tyvärr inte mycket spelat alls på några år. Läsåret 93/94 bodde jag i Aberystwyth där jag bland annat gick en kvällskurs i bretonska. Efteråt gick vi nästan alltid till Ship&Castle där det spelades folkmusik för fulla muggar. Ibland tog jag med flöjten och hakade på, och var full av spellust när jag kom tillbaka till Uppsala. Jag ville absolut hitta någon att spela med, och såg en lapp på Gästrike/Hälsinglands nations anslagstavla som verkade vara skriven direkt för mig! En kvartett som huvudsakligen spelade barockmusik sökte en ny medlem. Jag var tydligen den enda som var intresserad,så jag fick vara med.
Denna tidiga variant av kvartetten, som bestod av Saga, Karin N, Katja och mig, hade inget namn, och drevs fortfarande av musikskolan och en lärare som helt enkelt gav oss noter och sade hur vi skulle spela. Efter ett år tog Saga som var yngst studenten, och då gick det inte att fortsätta under musikskolans ledning. Vi sörjde inte över det, utan kände att vi nog skulle ha roligare på egen hand. Vi kallade oss Quartettino efter ett av styckena vi spelade.
När Saga försvann hoppade Kia in. Hon var verkligen en tillgång eftersom hon doktorerade inom musik och visste mycket om den typ av musik vi spelade.
En period träffades vi nästan varje vecka och övade, och hade spelningar på fester, bröllop, dop och gudstjänster. Vår första spelning någonsin var på Karin N:s pappas födelsedagsfest. Den maffigaste vi hade den perioden var en egen musikgudstjänst i Lötenkyrkan. Fortfarande höll vi oss mest till klassisk musik med traditionell kvartettsättning, eller trio om någon av oss inte kunde.
När Kia fick för mycket att göra så fick Emma ta hennes plats. Henne hittade vi på en konsert med Svenska Blockflöjtskvartetten. Det visade sig att hon spelat med delar av den tidiga kvartetten när hon gick på musikskolan. Ännu gick det alltså att få ihop till en kvartett, men när Karin N flyttade till Australien fick vi problem. Några gånger var Elsa med, men det blev aldrig någon riktig kontinuitet.
Quartettino lades på is.
1991 tog jag studenten och flyttade till Uppsala, och då blev det tyvärr inte mycket spelat alls på några år. Läsåret 93/94 bodde jag i Aberystwyth där jag bland annat gick en kvällskurs i bretonska. Efteråt gick vi nästan alltid till Ship&Castle där det spelades folkmusik för fulla muggar. Ibland tog jag med flöjten och hakade på, och var full av spellust när jag kom tillbaka till Uppsala. Jag ville absolut hitta någon att spela med, och såg en lapp på Gästrike/Hälsinglands nations anslagstavla som verkade vara skriven direkt för mig! En kvartett som huvudsakligen spelade barockmusik sökte en ny medlem. Jag var tydligen den enda som var intresserad,så jag fick vara med.
Denna tidiga variant av kvartetten, som bestod av Saga, Karin N, Katja och mig, hade inget namn, och drevs fortfarande av musikskolan och en lärare som helt enkelt gav oss noter och sade hur vi skulle spela. Efter ett år tog Saga som var yngst studenten, och då gick det inte att fortsätta under musikskolans ledning. Vi sörjde inte över det, utan kände att vi nog skulle ha roligare på egen hand. Vi kallade oss Quartettino efter ett av styckena vi spelade.
När Saga försvann hoppade Kia in. Hon var verkligen en tillgång eftersom hon doktorerade inom musik och visste mycket om den typ av musik vi spelade.
En period träffades vi nästan varje vecka och övade, och hade spelningar på fester, bröllop, dop och gudstjänster. Vår första spelning någonsin var på Karin N:s pappas födelsedagsfest. Den maffigaste vi hade den perioden var en egen musikgudstjänst i Lötenkyrkan. Fortfarande höll vi oss mest till klassisk musik med traditionell kvartettsättning, eller trio om någon av oss inte kunde.
När Kia fick för mycket att göra så fick Emma ta hennes plats. Henne hittade vi på en konsert med Svenska Blockflöjtskvartetten. Det visade sig att hon spelat med delar av den tidiga kvartetten när hon gick på musikskolan. Ännu gick det alltså att få ihop till en kvartett, men när Karin N flyttade till Australien fick vi problem. Några gånger var Elsa med, men det blev aldrig någon riktig kontinuitet.
Quartettino lades på is.
